Jag lever i den där bubblan, utopin att göra bra saker för andra människor för att på så sätt skapa ett bättre samhälle. Lite som den där filmen, ”Pay it forward”. Lite naivt kanske eftersom världen oftast visar en annan sida tillbaka. Inte mot mig personligen utan generellt. Världen är inte full av människor som vill ge av sig själva, sin egen välfärd. Jag definierar inte välfärd endast i pengar och materiella tillgångar. Visst kan man hjälpa människor ekonomiskt men framförallt så önskar jag en värld som är empatisk. En värld där människor på ett genuint sätt hjälper varandra. På denna sida kommer jag framförallt att publicera de saker jag gjort för vänner och bekanta. Vissa av dem har gett mig kärlek och omtanke tillbaka, andra kanske inte. Det spelar ingen roll. En god gärning ska vara osjälvisk och jag förväntar mig aldrig något tillbaka.

Jag kommer inte att publicera något om de människor jag hjälpt som har varit i utsatta situationer. Det är inte rättvist och jag vill inte framstå som en människa med jesuskomplex (Jag har den tendensen).