”Varför sjunger du alltid”

Jag har ägnat mig åt musik så länge jag kan minnas. Inte endast i den bemärkelsen att jag har spelat musik. Min musikaliska resa började som så många andra med att jag upptäckte musik, främst via min storebror och min äldre kusin, under 80-talet. Jag var knappt 4 år när jag blev invigd i Kiss, Mötley Crüe, Iron Maiden och så vidare (För er lite yngre läsare så fanns det bara synt och hårdrock att välja på då). Det jag menar med att ägna mig åt musik är inte att jag som alla andra lyssnade på musik. Jag sjöng… ALLTID! Jag minns en gång när jag cyklade till skolan i 3:e klass och en av mina klasskamrater sa: -”Varför sjunger du alltid”? Som barn kommer jag ihåg att jag tyckte detta var lite pinsamt, var det fel det jag gjorde? Kunde jag bli retad för det? Vad jag inte visste då var att musiken skulle bli min största själsliga välsignelse. En plats att finna ro.

Musiken räddade mitt liv

”Slö, slapp och likgiltig”

Jag förstod aldrig varför jag skulle gå i skolan. Jag var inte intresserad av ekvationer och derivata. Jag förstod inte varför vi skulle bygga Göta Kanal i papier-maché eller lyssna på Evert Taubes Kinesiska muren (Den vidrigaste sång som någonsin skrivits). Mina föräldrar blev tvungna att sitta på utvecklingssamtal  (hette kvartssamtal på min tid) och höra att jag var slö, slapp och likgiltig. Det var ju inspirerande att höra. Det dök dock upp en räddande ängel, Percy Malmqvist – Musiklärare. Han förstod mig. Han lät mig sjunga och jag var bra på det. Helt plötsligt fann jag min plats. Jag var bra på något. När väl detta inträffade blev resten av skolan förståelig för mig.

Ett grymt gehör

Jag är inte akademiskt lagd, har inte aldrig varit bra på att skriva prov eller ta till mig saker som jag anser mig inte behöva bara för att någon annan säger till mig. Eftersom jag är född med ett grymt bra gehör så kunde jag lära mig spela både gitarr och piano på nolltid, utan lärare, utan lektioner. Jag kunde höra en låt en gång och sedan spela den direkt. Detta gjorde att jag passade utmärkt som covermusiker, trubadur etc. Jag kunde köra önskelåtar som inte fanns på repertoaren. Så blev det. Jag och min kompis Danne levde hela gymnasiet på detta. Spela på helgerna. Dessutom fick vi gratis öl och massor med tjejer vill släpa med oss på efterfester. De ville nog mer än så men det kan vi lämna därhän.

Mina barn

Idag spelar min dotter, 9 år, piano och min son, 7 år, spelar gitarr. Jag lägger mig inte i deras spelande. Jag fixade lärare men det ska vara deras passion, inte min. Jag är glad att de valt att spela för jag vet hur mycket det betytt för mig. Jag vet vilken glädje det kommer att skänka dem i framtiden. Inte för att de ska bli professionella musiker utan för att få uppleva glädjen.

Dela denna artikel