Om Svenska Polisens ineffektivitet och en fotbollsordförandes hantering av stöldgods
En vanlig arbetsdag, vid lunchtid, i slutet på juni satt en av våra anställda vid sin arbetsplats när en ung man kommer in i lokalen, hur mannen kommit in är en gåta eftersom dörren normalt sett är låst. När mannen ser att vår anställda har sett honom säger han – ”Sitter WM data här?” – Nej säger den anställda och motar mannen mot dörren. Utanför väntar en äldre man och de avlägsnar sig. Efter c:a 10 minuter knackar det på dörren och återigen står den unga mannen där och den äldre väntar bakom. Den unga mannen vill återigen komma in då han påstår att han har glömt sina nycklar. Männen nekas tillträde till lokalen. Då vi var flera som blev misstänksamma så valde vi att kontakta polisen. Vår tanke var att det rörde sig om en rekognosering inför ett inbrott. Polisen upplyste oss om att det inte alls påminde om beteendet i en rekognosering och med detta nöjde vi oss med.
C:a 2 veckor senare, en söndag eftermiddag, gick larmet på företaget. När väktare och ansvariga på Telisol kom till lokalen visade det sig att två bärbara datorer var stulna. Vid anmälan dök polisen inte upp, vilket jag kanske kan förstå. Vad skulle polisen göra där då?
På Telisol så insåg vi att vi var två datorer kort och vi försökte spärra företagshemligheterna på datorerna.
Söndagen den 16 augusti ringer en av de anställda till mig. Det är så att han har övervakningssystem installerat på sin stulna dator. Övervakningen gör att vi kan se all aktivitet på en dator. Vår anställda tar skärmdumpar på all aktivitet och får fram att två människor loggar in på sin webbmail och därmed röjer de sina namn, personnummer, kreditkortsnummer och fysiska adress. Båda personerna är skrivna på samma adress i Malmö. En av personerna sitter dessutom som styrelseordförande i en fotbollsförening och ska vara ett föredöme för spelare, ungdomar m.fl.
Vi kontaktar omgående polisen och gör en anmälan där vi skickar alla skärmdumpar och adresser till de som varit inloggade på datorn. Vi hör sedan ingenting från polisen. Vi kontaktar dem två dagar senare och får reda på att ärendet väntar på att få en handläggare. Dagen efter blir vi uppringda av en polis som förklarar han fått uppdraget att kolla på ärendet men att hans befäl nu sagt att han inte ska ha detta ärende men att de ska ”eskalera” det. Vad eskalera innebär kan han inte gå in på, men det ska ”eskaleras”
Ytterligare en dag senare ringer vi igen och får besked att ett inre befäl ligger som handledare för ärendet. Jag frågar om det är kutym att ett inre befäl är ansvarig för ett ärende men det är det tydligen inte och ingen förstår varför han är ansvarig. Jag ber att få bli kopplad det inre befälet men får beskedet att han gått på ”långledigt”. Jag berättar för åter igen om situationen och säger att vi vill ha tillbaka våra datorer och vår information och blir då kopplad till ett annat inre befäl. Detta befäl säger inte mycket mer än att han nu ska sätta en av sina egna utredare på det och förhöra den anställda som först anmälde var datorerna fanns, detta ska göras direkt. Det tar 2 dagar. Inget nytt framkommer vid samtalet och historien berättas ytterligare en gång. Efter ytterligare en dag ringer vi till polisen igen och nu är det en ny handläggare. När jag frågar honom om vad som händer så förklarar han att han har för avsikt att höra den anställda som var i lokalen när den troliga rekognoseringen skedde, alltså för 2 månader sedan.
Jag frågar vad detta innebär och varför de inte kan hämta våra datorer? Han svarar då på ett arrogant vis att han tänker höra den anställda igen och mer tänker han inte säga.
Jag förklarar igen att vi vill ha tillbaka våra saker och han säger då att det är svårt eftersom man inte vet vilka datorer det rör sig om. Jag upplyser honom om att vi angett detta redan men det återfinns tydligen inte i ärendet. Jag ger information om tillverkare och specifik modellbeteckning. Han frågar då om detta står på datorns ovansida. Nej, säger jag tillverkaren står oftast på ovansidan och modellen, serienummer på datorns baksida. Han säger då att han inte är så bra på det här. Jag upplyser honom också att om de startar datorn så står det fortfarande Telisol överallt! Han svarar då att – Vi startar aldrig en dator och kollar. Jag ger upp och vi lägger på luren.
Vår anställda blir någon dag senare kallad till en fotokonfrontation som av förståeliga skäl inte verkar ge speciellt mycket. Handläggaren på Polisen berättar för vår anställda att han nu ska ta detta till sin utredningsledare och sedan ska man se om det finns någon misstänkt. Min fråga är då: Om vi ser vem som sitter och arbetar på datorn, har alla deras uppgifter, är man inte ganska misstänkt då?
Nu är det snart två veckor sedan de var uppkopplade på datorn och min föraning är att datorerna är både formaterade och flyttade vidare. Tyvärr, enligt mig, på grund av ineffektivitet och brist på handlingskraft. Att gnälla över att polisen har brist på resurser är idag pinsamt. Det handlar om att man arbetar ineffektivt.
Personligen är jag av åsikten att Sverige behöver massor med poliser men framförallt så måste man börja arbeta effektivt. Tro fan att man inte hinner med när vi som brottsoffer måste berätta samma sak hur många gånger som helst för olika personer. Alla gör samma sak, om och om igen.
Jag skulle ha en viss förståelse om en polis sa till mig – Vi ser detta som en del i en större utredning. Polisen behöver inte berätta hur och varför men jag hade förstått och respekterat detta. Tyvärr säger man ingenting.
Vi har inte några bilder av de som faktiskt var inne i lokalen och min förhoppning har aldrig varit att finna dessa. Kunde man åtminstone inte ta tag i de personer som har datorn nu och därmed ge oss våra tillhörigheter tillbaka.
Vi har hört av oss till handläggaren på Polisen men nu svarar han inte på mail längre.
Tack Polisen för att vi lever i ett laglöst samhälle där alla kan göra vad de vill utan konsekvens, där mitt inte längre är mitt utan allmän egendom.
Tillägg:
Jag har pratat med en vän till mig som är åklagare och en vän till mig som är polis och ingen av dem förstår svårigheten i detta ärende. Ändå fortsätter historien enligt nedan. Jag är helt slut i huvudet.
Den 7e september hör ansvarig handläggare av sig, detta för att jag en vecka tidigare skrivit ett mail och frågat hur det går, när vi kan få tillbaka våra datorer? Ansvarig har varit på semester och undersökningen om stöld är nu nerlagd. Det kunde jag för tusan ha gjort själv. Vi har inte ett sit som binder någon till inbrottet. Vi vet bara vem som hade datorerna! Jag får vidare information om att en ny anmälan om häleri upprättats, – Ursäkta men va fan!? Varför gör man det nu och inte direkt när VI anmäler det!? Ni som läst tidigare i detta ärende blir kanske inte förvånade, jag får information om att det nu är en ny handläggare som ska ta hand om hälerianmälan. Tyvärr så visste handläggaren inte VEM som var ny handläggare. Det är ju skrattretande. Jag skäms på Polisens vägnar.