En ny grupp som ska hjälpa i Sverige skapas. Jag blir frälst! Jag hjäper och blir hjälpt, det fungerar, ett bevis på förändring. Sen kommer det människor som förstör, det blir tungt, byråkratiskt och tonen blir dömande. Jag vill ha bort dessa jävla idioter som förstör vår grupp…
En vän till mig startade en grupp där man som medlem kan be om hjälp. Ganska enkelt, eller hur!? Dessutom fungerar det. Ganska självklart, eller hur?
Jag bad om hjälp med en snabb undersökning och fick det direkt. En tjej bad om hjälp med att få igång sin wordpressblogg, jag ringde upp henne och körde en crash course i WP, hon är igång. Det fungerar, jag blir lyrisk för att det ger oss, medlemmar, möjligheten att få hjälp men vi får också må bättre genom att hjälpa. Det är fantastiskt.
Nu kommer de helt plötsligt fram, de icke handlingskraftiga, de som märker orden i inläggen, kritikerna och domarna, de som tar bort fokus från gruppens egentliga syfte. Jag gör ett inlägg där jag ber om kontakter för att hjälpa en tjej in i arbete. Jag gör i inlägget en sarkastisk parantes, jag skriver att tjejen ser trevlig ut (om det nu skulle var relevant för den yrkesgruppen) BAM! Domarna kommer, jag borde göra det rätta och ta bort, rätta till, lära mig att vara PK. Fokus är nu helt borta från grundidén. För att återfå fokus gör jag det enda möjliga, jag slänger inlägget, postar ett nytt, utan sarkasm. Då kommer byråkratin. Man frågar om tjejen är med i någon branschorganisation, är hon med i föreningar? – Hur fan ska jag veta det och vad har det med min fråga om hjälp att göra, jag är inte arbetsförmedlare.
Fenomenet ovan är inte alls konstigt, det är växtvärk. Gruppens ursprung, version 1, är ju skapat från en individs nätverk och vänner. Nu är vännernas, vänners, vänner också med och personligheterna, agendorna och gruppens mål har förändrats. Problemet är att jag, som i mitt yrke arbetar med integration, omgående tappar hoppet om att denna gruppen ska fungera. Jag kommer att dra mig för att fråga om mer, jag kommer än värre att sluta läsa vad folk vill ha hjälp med och därmed sluta hjälpa.
Det här måste ju vara fel? Är det inte så att killen som startade gruppen borde gjort den privat, där vi kunde slänga ut de som tog bort fokus från vår grupp, de som gjorde den tung, byråkratisk och dömde oss på grund av att de missförstod ett sarkastiskt ordval. Antingen får de slängas ut, annars går jag ur gruppen… Idioter!
Eller är jag och gruppen just nu, just i denna situation, en karbonkopia av Sverige idag. Där jag och andra väljer mitt eget eller andras utanförskap. Jag som, återigen, i mitt yrke, arbetar för integration varje dag. Som ser svårigheterna men också alla möjligheterna, faller i samma fälla som jag försöker förändra.
Jag kommer alltid att ha svårt för och, rent av, avsky byråkrati, pappersvändning och, enligt mig, onödiga frågor och kommentarer, helt enkelt för att det är krockar med min person, gör mig frustrerade. Jag kommer alltid att ha svårt med kritiker och domare som hänger ut, ger sin feedback, sätter stämplar och etiketter på människor i publika forum därför att jag tror att det sårar och ökar motsättningar. Det tar dessutom fokus från det JAG försöker åstadkomma. MEN, det ger mig inte tolkningsföreträde, det ger mig inte nödvändigtvis rätten att ställa mig utanför. Om jag gör detta så motarbetar jag indirekt mig själv och det jag vill och kan åstadkomma. Mitt mål denna vecka är att hjälpa en domare och en byråkrat! Nu kör vi…