Först och främst vill jag be mina barn om ursäkt. Förlåt för att jag ibland tappar hoppet om vad det är för värld jag en dag ska låta er leva i. Jag frågar mig själv, – Ger jag er den kunskapen, det mod ni behöver för att leva i den värld ni ska leva i och förhoppningsvis förändra. Är det så att jag kommer att lägga ett för stort ansvar på era axlar? Jag kräver ingenting av er, bara att ni förändrar världen?
Jag vet att jag, på grund av min uppväxt och min programmering, skämmer bort er med materialistiska ting. Förlåt för att ni aldrig fått möjligheten att önska er något. Leksaker, TV spel, egen TV på rummet, den där lampan som ändrar färg i sovrummet. Ni, mina barn, har haft dessa saker innan ni ens visste att det fanns TV spel, innan ni visste att man kunde ha egen TV på rummet.
Under min uppväxt var detta fel. Barn skulle önska sig saker och så även jag. Man skulle önska sig saker så länge så att när man väl önskat sig saken så länge så det var okej att få den, ja, då fanns den inte att köpa längre. Alternativt så var man för stor för att önska sig den.
Jag inser nu när jag skriver att jag ger er allt det jag själv ville ha som barn. Jag drömde om TV på rummet, radiostyrda leksaker, eldrivna bilar man kunde köra runt på, TV spel. Allt jag önskade och aldrig fick har ni fått, utan att någonsin önska det.
Jag sparkar in öppna dörrar i denna text, massor med forskning har naturligtvis gjorts runt det jag beskriver. Jag skiter förvisso i forskning, jag lyssnar oftare på mig själv än andra människor, på gott och ont. Jag inser att jag, precis som när jag skämmer bort mig själv med saker, ger er kortsiktig glädje med materiella ting men jag gör er inte lyckligare.
Er lycka ska naturligtvis komma inifrån, genom en god självkänsla, en lagom nivå på självförväntan och en tro på er själva och er omgivning. Jag har hamnat i ett skede i livet där jag verkar sakna god självkänsla, tror att det som mitt ansvar att rädda världen men stundtals tappar tron på omgivningen och på världen. Jag uppfyller således ingenting av det jag tror kan ge er lycka, jag saknar samtliga dessa verktyg själv. Allt jag vill att ni ska få, saknar jag själv…
Jag har inte kunnat ge er möjligheten att växa upp med en religion, en tro på något högre än oss själva. Något att vila i när vi inser att vi inte orkar, inte kan påverka mer. Jag vill be er om att försöka se och leva efter det som de flesta religioner egentligen handlar om. Var snälla mot er själva och andra. Gör något bra för en annan människa varje dag. Skapa inte din framgång genom att trampa eller hänga ut någon annan. Ingen kommer någonsin att på allvar respektera er, vara era vänner på riktigt för att ni är ekonomiskt, karriäristiskt framgångsrika.
Som avslutning ska jag be er om något som jag kommer att ångra, något jag kommer att få äta upp. GÖR REVOLOTION! Ställ er inte ledet, gör det ni brinner för och älskar, ni blir inte lyckligare genom att tillfredsställa mina förväntningar på er. Jag blir inte lycklig om inte ni är lyckliga.
Om jag får nåt att säga till om, då ska ni dansa på min grav