Privat eller kommunal skola?

Min dotter närmar sig sitt första skolår med endast ett halvt år kvar på dagis. Min fru beordrade mig häromdagen att gå på öppet hus på Ängdala skolor i Höllviken, mig veterligen den enda privata skolan som finns i Höllviken. Jag förstår att jag som förälder ska fundera över mina barns framtida skolgång och försöka göra det som är bäst för dem vilket kan innebära ett aktivt val och engagemang inför vilken skola mina barn ska gå i.

Negativ erfarenhet av privat verksamhet

Vi har våra barn på Gyatrollets förskola idag. När vi skulle söka dagisplats så fick vi berättat för oss av massor av människor. – Det är Gya som gäller! Thats it! Det är bäst!
Tyvärr så var det inte bäst! Gya stod, som jag förstår det, på toppen av sin egen hype och när man som privat förskola är på toppen så förändras man bevisligen. Man slutar att granska och kritisera sig själv och så gör även omgivningen. Man lever kvar på som man säger, gamla meriter! För mig och min fru har våra barns tid på Gyatrollet varit kantat av personalomsättning, vikarier, praktikanter och barnskötare före förskollärare. Egenintresse som ägare sätts före barnens väl och jag som egenföretagare kan förstå detta. Jag kan dock som förälder inte acceptera och anse att det är bra eller ens okej.

När vi först började på Gya så insåg jag ganska omgående att de föräldrar som hade sina barn på dagiset hade sektliknande beteende där allt utom lovord för verksamheten bemöttes med utfrysning. Det skiter ju jag högaktningsfullt i, jag vill inte vara med i en fanclub för en dagisverksamhet. Föräldrar som förbereder hejarramsor där dagiset lovordas borde med största sannolikhet utredas oavsett.

Besannade förutfattade meningar

När jag, tillsammans med min fru, anländer till öppet hus på Ängdala skolor gör vi det med massor av andra föräldrar, dels de som redan har sina barn på Ängdala skolors förskola och vi andra som eventuellt kan få en åtråvärd plats på denna skola som enligt ryktena kan erbjuda 2-9 barn plats som söker sig dit. (De som går på förskolan har naturligtvis förtur och garantier att komma in)

Det första som händer är att vi inte kommer in. Vi står utanför och fryser. Om Ängdala skolor nu försöker visa hur svårt det är att komma in på skolan genom att försöka efterlikna kön in till Spy Bar en vinterkväll så vet i tusan om man lyckas. Folk börjar sprida sig, känna på olika dörrar och ser allmänt förvirrade ut.

Så småningom dyker en anställd på skolan upp och säger att han inte verkar ha informerat om var man skulle gå in och säger att han i alla fall blir bättre för varje år. – Vilket första intryck! Här vill jag att mina barn ska vara, där ingen vet var man ska gå in, där detta inte ens kan framgå i informationen. När vi kommer in i skolan så får vi lova att gå fritt i lokalerna och titta. Rektorn är där och skakar hand. Många av oss föräldrar viskar frågande till varandra om det inte är någon som ska prata om verksamheten, men det är det inte! Varför ska Ängdala skolor behöva prata om sin verksamhet, sälja in den till mig eller någon annan när platserna tillsatta och kön är full? Det är snarare jag som isåfall ska berätta varför MITT barn ska komma in. Jag skojar med min fru och våra vänner om att jag ska skicka in bevis på hur mycket pengar jag har, att mina barn är begåvade med ett gott utseende och ett foto där jag badar badkar med Obama. Då kommer jag in.
Vi strosar planlöst runt i lokalerna och erbjuds titta på gymnastiksalen. Varför vill de att jag ska se gymnastiksalen? Är det som är USP:en? Gymnastiksalen? – Nu MÅSTE mina barn bara komma in! Vilken underbar gymnastiksal, helt nya ribbstolar! På de andra skolorna är ju ribbstolarna äldre, det går inte!

Återigen möter jag föräldrar som redan idag har sina barn på förskolan och helt okritiskt lovordar Ängdala Skolor. Jag har tyvärr redan varit med om detta på Gya och jag ser samma beteende nu. Om du redan har ditt barn på skolan, du redan är övertygad, VARFÖR ÄR DU DÅ PÅ ÖPPET HUS?!? Du gillar det så mycket att du inte kan få nog? Du måste ta varje tillfälle i akt att närvara på skolan?

Ännu bättre är när jag och min fru ska gå så kommer vi inte ut! Inte nog med att det är svårt att komma in, det är svårt att komma ut.

Privat eller kommunalt?

Jag ser det så här: – En privat skola skulle slå de kommunala alla dagar i veckan förutsatt att målet med verksamheten alltid är drivet av passion och vilja att skapa den bästa skolan för varje barn. Tyvärr så kommer alltid det privata initiativet att någon gång tappa sin ödmjukhet och sin egen kritiska granskning av sig själv. Ägare kommer att vilja ha vinst av sitt ägande. När man efter 3 glas vin säger till sig själv, – Jag har 40 pedagoger och ansvar för 400 barn. Jag om någon förtjänar att få några miljoner i utdelning. Jag säger inte att det är fel att tänka så men när dagen är där så flyttas fokus från våra barns väl till ägarnas väl.

När man dessutom som skola inte längre anstränger sig för att ge bra information om skolan på ett öppet hus utan hänvisar till ett vikt A4 papper så känns det inte som att jag vill att mina barn ska gå där. Man har så att säga redan bevisat att man inte är intresserad av att bli bättre, man tycker redan att man är bäst och det är fanimej farligt. Då är vägen neråt ganska snart här!

Jag önskar Ängdala skolor och alla de föräldrar med barn som söker sig dit all lycka till

Dela denna artikel