Har jag insett och erkänt det själv, kan jag lika gärna berätta det för alla andra, för resten av världen och alla som vill se och höra på andras elände. Jag vet inte om lidandet är motsvarande för de människor som lider av alkohol, narkotika eller andra ”erkända” missbruk. Jag vet att mitt lidande är överväldigande ibland. Det må vara en del av min personlighet men för det gör det inte mindre ont. Som alla andra missbruk så får mitt missbruk konsekvenser för både mig och min omgivning. Låt oss då komma fram till vad mitt missbruk handlar om, vilka konsekvenser det får och bristen på verktyg att hantera missbruket.

Att bli hög

Jag har känt mig hög många gånger. Ingen av dessa gånger har jag blivit hög av något preparat. Jag har aldrig blivit hög av narkotika, alkohol eller liknande. Tyvärr så har jag allt för många gånger blivit hög på mig själv, bilden av mig själv och det jag kan åstadkomma.  Dessa perioder av missbruk är ALLTID förknippat med mitt yrke. När jag arbetar med något jag brinner för, är passionerad över så blir jag hög. Antagligen så producerar min hjärna högre doser av serotonin, oxytocin och dopamin i de perioder jag arbetar och känner så som jag då gör. Jag känner en värme, en evig uthållighet, ett så starkt välbefinnande att jag blir osårbar. Solen lyser hela tiden och inga moln finns på min himmel oavsett om regnet öser ner utanför. Jag behöver ingen mat, jag håller energin uppe bara på utmaningen jag står inför, där jag tävlar med mig själv om hur jag ska överglänsa mig själv denna gången.

Foto: Jenny Leyman

Jag är mitt eget kokain

Som vissa vet så är jag det som så fint heter seriell entreprenör. Jag startar verksamheter. Dessa är inte kopplade till ett visst område, det är allt ifrån telekom, IT, utbildning och ideella föreningar. Jag har aldrig tagit kokain men jag har läst tillräckligt många biografier för att veta att det frigör just en massa glädjeämnen i hjärnan samt att man får bättre självförtroende, förhöjd självbild osv. Det är precis så jag känner, det är bara det att jag gör detta genom att överträffa mig själv i min egen förträfflighet. Det är nämligen så att när jag kommer in i dessa perioder så tycker jag att jag är just Förträfflig. Jag utvecklas till en narcissist. Det är inte så att jag uppfattar mig som nedlåtande mot min omgivning, snarare tvärtom. Jag hyllar min omgivning, berömmer mina medmänniskor, ger bort saker och jag gör detta fullständigt överdrivet. När jag öser detta över min omgivning ökar påslaget ytterligare eftersom jag då uppfattar mig själv som en extremt god människa. Självbilden blir ännu större och jag närmar mig ett slags Jesuskomplex. Jag ska frälsa, jag ska rädda världen.

Allt eller inget

Det jag gör under denna process är naturligtvis inget ont. Det finns inget uppsåt. Ingen kan ju säga att det är destruktivt eller olagligt att skapa, vara kreativ eller överösa omgivningen med kärlek och bekräftelse. Problemet är att jag under dessa perioder, lever, äter, sover det jag just nu håller på med. Det är allt eller inget. 0 eller 100 procent. Precis som vilken missbrukare som helst så vill jag inte gå av kicken, tappa höjden eller låta ruset gå över. Jag vill leva i ruset… Men… som alla rus, så går ruset till slut över och gör det inte det av sig själv så blir det till slut en överdos. Tro mig jag har överdoserat som en missbrukare på T-centralens toalett massor med gånger, med livet som insats.

“Jag är missbrukare” är en del av en längre serie av personliga artiklar jag väljer att släppa och detta är del 1. Läs gärna del 2: Överdosen

Dela denna artikel